TEKSTESHQIP
La Oreja De Van Gogh
Jueves
Flag SpanjishtSpanjisht
Si fuera más guapa y un poco más lista
Si fuera especial, si fuera de revista
Tendría el valor, de cruzar el vagón
Y preguntarte quién eres.

Te sientas enfrente y ni te imaginas,
Que llevo por ti mi falda más bonita,
Y al verte lanzar un bostezo al cristal
Se inundan mis pupilas.

De pronto me miras
Te miro y suspiras
Yo cierro los ojos
Tú apartas la vista
Apenas respiro
Me hago pequeñita
Y me pongo a temblar

Y así pasan los días, de lunes a viernes
Como las golondrinas del poema de Becquér
De estación a estación de frente tú y yo
Ahí viene el silencio

De pronto me miras
Te miro y suspiras
Yo cierro los ojos
Tú apartas la vista
Apenas respiro
Me hago pequeñita
Y me pongo a temblar

Y entonces ocurre despiertan mis labios
Pronuncian tu nombre tartamudeando
Supongo que piensas que chica mas tonta
Y me quiero morir

Pero el tiempo se para
Y te acercas diciendo
Yo no te conozco y ya te hechaba de menos
Cada mañana rechazo el directo y elijo este tren

Y ya estamos llegando mi vida ha cambiado
Un día especial este 11 de marzo
Me tomas la mano llegamos a un túnel
Que apaga la luz

Te encuentro la cara
Gracias a mi manos
Me vuelvo valiente
Y te beso en los labios
Dices que me quieres
Y yo te regalo el ultimo solplo de mi corazón

Nn memoria de 11 de marzo 2004
E Enjte
Flag ShqipShqip
Po te isha me e bukur dhe me e zgjuar
Po te isha e veçante , nga revista
Do kisha guximin te kaloja trenin
Dhe te te pyes se kush je

Ulesh perballe dhe nuk ke idene
qe per ty kam veshur fustanin me te bukur
Dhe shoh se psheretin ne dritare
Dhe me mbushen syte me lote.

Papritmas kthen shikimin nga une
Te shikoj dhe ti psheretin
Une mbyll syte
Ti largon shikimin
Mezi marr fryme
Ndihem e vogel
Dhe filloj te dridhem.

Keshtu kalojne ditet , nga e hena ne te premte
Sikur bilbilat ne poezite e Bekerit
Nga stacioni ne stacion , ne te dy perballe
dhe pastaj vjen heshtja

Papritmas kthen shikimin nga une
Te shikoj dhe ti psheretin
Une mbyll syte
Ti largon shikimin
Mezi marr fryme
Ndihem e vogel
Dhe filloj te dridhem.

Dhe atehere ndodh , buzet e mia zgjohen
Dhe therrasin emrin tend
Supozoj qe mendon 'Cfare vajze budallaqe'
Dua te vdes

Por koha ndalet
Dhe ti afrohesh duke me thene
Nuk te njoh por tashme me mungon
Cdo mengjes marr kete tren pavaresisht drejtimit

Dhe gati arrijme , jeta ime ka ndryshuar
nje dite e vecante kjo e 11 marsit.
Me kap per dore , hyjme ne nje tunel
dhe ndalen dritat

Te gjej fytyren
Ne falenderim te duarve te mia
Marr kurajon
Dhe te puth ne buze
Ti me thua se me do
Dhe une te jam frymen e fundit te zemres sime.

Ne kujtim te 11 marsit 2004.